HH- Helena & Håkan
Laddade hela dagen idag inför kvällen. Weeee vi skulle på chokladprovning med några från jobbet. Me like! MEN... några timmar innan det skulle börja gick ett meddelande ut om att det var inställt pga sjukdom...wtf!?
Men så bläddrade vi i Gp och blev påminda om att Håkan skulle signera sin nya skiva på Bengans... Det var inge snack om saken, jag och Anna flexade sista timman och började röra oss mot västra delarna av stan. Världens längsta kö. Men nåväl, det går väl undan tänkte vi. Det tänkte vi inte sen när vi hade stått i 1,5 timma och rört oss 20 meter... Svinkallt var det!!! :( Diskuterade ifall vi skulle ge upp. Men så kom Hugo förbi och skrattade åt oss. Om vi var så dumma som redan stått i 1,5 timma kunde vi lika väl stå lite till menade han... jo, kanske det... Och det gjorde vi...
Totalt 2,5 timma stod vi ute i kylan... Och ytterliggare 1 timma inomhus.
(kan tillägga att jag fortfarande inte kan känna mina tår). Men sen!!!
Anna är nära nu! Om vi inte förvandlats till det tidigare
så blev vi verkligen det exakt här, som två fjortisar,
sekunden innan..... :)
Vår kära Håkan!!! Gillbert lagom uttråkad i bakgrunden.
Håkan "Vi tog med lite godis. Tänkte att det kunde vara lite mysigt. Eller? Ta gärna med några nävar!"
Jag- "Hej världens bästa Håkan!" (groupievarning enl Lasse).
Håkan- "Hej bästa du! Tack så mycket för att ni kom!"
Vakten, han som tar kortet - "Kan du luta dig framåt?"
Håkan - "Men!! Så kan du ju inte säga! Det finns massa barn här!"
(SKRATT)
Jag och Anna i kör - "Vi är säkert dom äldsta som varit här idag?"
Håkan: (Skratt) " Va? Nejnej! Det har varit folk i alla åldrar, tom folk gamla som gatan"
"Ses den 6e eller?"
Fint :)
Inte hunnit lyssna så mkt på skivan förutom det inne på Bengans och en stund nu. Men gillart!! :)
Dock fryser jag sjukt mkt fortfarande. Och huvudet spränger. Antar att kroppen inte är van vid att psykiskt förvandlas till fjorton igen heller.. Märkligt att man velat ta en autograf av Håkan i 10 år och det är först nu, när man börjar närma sig trettio dessutom, ställer sig och köar i flera timmar för en autograf...
Som Hugo sa. Vi é rätt knäppa.
Men så bläddrade vi i Gp och blev påminda om att Håkan skulle signera sin nya skiva på Bengans... Det var inge snack om saken, jag och Anna flexade sista timman och började röra oss mot västra delarna av stan. Världens längsta kö. Men nåväl, det går väl undan tänkte vi. Det tänkte vi inte sen när vi hade stått i 1,5 timma och rört oss 20 meter... Svinkallt var det!!! :( Diskuterade ifall vi skulle ge upp. Men så kom Hugo förbi och skrattade åt oss. Om vi var så dumma som redan stått i 1,5 timma kunde vi lika väl stå lite till menade han... jo, kanske det... Och det gjorde vi...
Totalt 2,5 timma stod vi ute i kylan... Och ytterliggare 1 timma inomhus.
(kan tillägga att jag fortfarande inte kan känna mina tår). Men sen!!!
Anna är nära nu! Om vi inte förvandlats till det tidigare
så blev vi verkligen det exakt här, som två fjortisar,
sekunden innan..... :)
Vår kära Håkan!!! Gillbert lagom uttråkad i bakgrunden.
Håkan "Vi tog med lite godis. Tänkte att det kunde vara lite mysigt. Eller? Ta gärna med några nävar!"
Jag- "Hej världens bästa Håkan!" (groupievarning enl Lasse).
Håkan- "Hej bästa du! Tack så mycket för att ni kom!"
Vakten, han som tar kortet - "Kan du luta dig framåt?"
Håkan - "Men!! Så kan du ju inte säga! Det finns massa barn här!"
(SKRATT)
Jag och Anna i kör - "Vi är säkert dom äldsta som varit här idag?"
Håkan: (Skratt) " Va? Nejnej! Det har varit folk i alla åldrar, tom folk gamla som gatan"
"Ses den 6e eller?"
Fint :)
Inte hunnit lyssna så mkt på skivan förutom det inne på Bengans och en stund nu. Men gillart!! :)
Dock fryser jag sjukt mkt fortfarande. Och huvudet spränger. Antar att kroppen inte är van vid att psykiskt förvandlas till fjorton igen heller.. Märkligt att man velat ta en autograf av Håkan i 10 år och det är först nu, när man börjar närma sig trettio dessutom, ställer sig och köar i flera timmar för en autograf...
Som Hugo sa. Vi é rätt knäppa.