8 år sedan
Idag är det exakt 8 år sedan du lämnade oss.
Tänker på dig lika ofta, framför allt då det händer stora saker i familjen, roliga som tråkiga, som du missar, och som vi inte får ha med dig i.
8 år, det är en lång tid. Och ju mer tiden går känns det som många saker flöt på mycket bättre när du fanns här. Pappa har tagit en stor roll sen du försvann, han känner antagligen det ansvaret, det är tur att vi alla yngre blivit äldre och kan ta hand om oss själva mer nu än då.
Jag tänker på hur jag hade velat att du skulle vara med framför allt dom närmsta kommande åren. Hur jag hade velat att du fått träffa Lasse och andra viktiga i mitt liv.
Jag tänker på hur mycket jag saknar ditt peppande hojtande.